Vad döljer sig bakom en självscanning?

Vi har redan hunnit en bra bit in på det nya året och under tiden veckorna har rasslat förbi har jag scannat mig själv lite för att se om jag var nöjd eller om något behövde justeras. Det fanns ett par saker att ta tag i.

För det första behövdes en förändring på jobbavdelningen där alldeles för mycket tid just nu går åt till att frakta mig fram och tillbaka i bil. Resultatet av det har blivit slutkörd Jessica efter att ha klivit upp alldeles för tidigt alldeles för länge. Med tidigt menar jag nånstans runt kl 04:00. Det kan ju vem som helst räkna ut att det blir på tok för lite sömn. För ni ska inte tro att jag gått och lagt mig och somnat kl. 20 på kvällarna, för att få tillräckligt många timmar, nä nä nä…Och vad händer när man blir för trött? Kroppen skriker efter kompensation i form av snabba kolhydrater eftersom den håller på att storkna. Snabba kolhydrater fungerar inte som bränsle i den här kroppen, det blir en ond cirkel av alltihopa.

Så vad gjorde jag? Jo, jag sa helt enkelt upp mig. En annan anledning till att jag avslutar min tjänst som husfru, är förstås att det inte funkar att sitta fast på ett fjäll hela vintrarna när vi planerar att vara mer i Spanien under den perioden.

Men vad ska hon leva av? Faktum är att jag kommer att överleva bättre nu, när jag inte behöver sitta fast i något som finns 7 mil bort. Både fysiskt och mentalt har den här kroppen skrikit länge nu, mer och mer högljutt. ”Allvarligt!! Vad i helvete håller du på med, ditt jävla pucko!!” (Ursäkta språket men det går inte att förklara med lindrigare ord) Jobb finns det om man vill jobba, det är min bestämda uppfattning.

Jag kommer även att jobba med den här bloggen för att se vad det kan leda till. Det är inte direkt någon betungande syssla eftersom jag älskar att använda mig av det skrivna ordet. Jag tänker att jag planerar in olika skrivardagar där jag fyller på innehåll, ser otroligt mycket fram emot dem. Idéerna får komma av sig själv, mycket beroende på vad som händer i vardagen. Räkna med minst ett inlägg varje onsdag och därtill lite spontaniteter som jag vill dela med mig av.

En annan sak som dök upp vid scanningen var mitt sockerberoende som varit alldeles för påtagligt de senaste, kanske två åren. Jag är dock ganska säker på att det hänger ihop med alltför tidiga morgnar, sömnbristen och pendlingen. Jag ska ändå lägga manken till nu och se över även det. Resten av familjen har haft godisuppehåll hela januari medan jag verkar ha haft nån slags testmånad för att se om jag skulle klara det. Det gjorde jag inte, inte just då. Min hjärna hängde inte med i svängarna och ville göra precis tvärtemot. I skrivande stund är jag nu inne på min 22:a sockerfria dag och kroppen börjar repa sig mer och mer. Huvudet hänger med i svängarna och vi har bestämt att vi ska hålla oss low carb, där känner vi oss trygga. Så vi kör på, en dag i taget.

”Giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Sinnesrobönnen, Reinhold Niebuhr

Lämna en kommentar

© 2021 Jessica Grip
MÅNGA av bloggens bilder © Fotograf Morgan grip
Bloggen är utvecklad av Webbyrå Mediamakarna Grip