Livet är en schlager
Äntligen är den här! Årets höjdpunkt för oss schlagerälskare. Älskade, hatade Melodifestivalen. Jag kan absolut inte tänka mig ett liv utan den, det skulle bli sååå urbota trist. Jag har inte tid att vara någon riktig nörd men intresset fick jag i bröstmjölken. Alla är inte lika glada som jag när "spektaklet" drar igång men alla har ju ett val, att välja bort. Enkelt! Sen kan vi schlagerälskare få frossa i Mellofesten.
Det var alltid som en högtidsdag där hemma när vi växte upp. Feststämning, spänning och förväntan över vilka artister som skulle vara med och vilka låtar de skulle framföra. Ville man få lite förhandsinformation på den tiden fick man läsa kvällstidningarna. Där fick man även startordningen. Då var det ju inte som det varit under ganska många år nu, att artisterna avslöjas redan under hösten och bidragen går att lyssna en liten snutt av redan innan. Då fick man en chans att lyssna på de tio bidragen, sen sa jurygrupperna sitt. Kan hända att jag tycker att det var bättre förr. Det är alltid med skräckblandad förtjusning man följer omröstningen när svenska folket ska säga sitt.
Melodifestivalen 1983 minns jag som om det vore igår. Jag hade precis fyllt 12 år när Carola Häggkvist den 26 februari äntrade scenen på Palladium i Malmö. En helt okänd 16-årig tjej, iklädd en gul dräkt, sjöng rakt in i mitt medvetande. Jag tror att jag fick en glädjechock som aldrig har släppt. Ända sedan den kvällen har hon varit min stora idol och folk får säga vad de vill men för mig är hon den mest strålande stjärnan av dem alla.
Ju äldre jag blir, desto mindre koll har jag på nya artister, även om jag är en trogen radiolyssnare så blir det inte på samma sätt som förr. Då ställde man ju klockan på lördagarna för att inte missa Tracks-listan. Man hade stenkoll på all ny populärmusik och kassettbanden var fyllda med låtar som avbröts av Kaj Kindvalls härliga stämma, man fick den på köpet liksom. Det var enda chansen att få den nyaste musiken som man sedan kunde lyssna på i den batteridrivna freestylen.
I den första deltävlingen är det för mig fifty-fifty med okända artister och gamla godingar. Ser fram emot att få förhandslyssna på bidragen och naturligtvis både se och höra dem på lördagarna framöver. Kanske tänds en ny stjärna? Den jag är mest nyfiken på i årets Mello är Anders Bagge med bidraget "Bigger than the universe" som kommer i deltävling nummer 3. Det kan ju bli nåt i hästväg. Spännande!
Melloälskare eller inte, handen på hjärtat, "Livet är en schlager" med verser, bryggor, refränger och stick som kan innehålla i princip vad som helst och inte att förglömma, en liten tonartshöjning som pricken över i. Tror att jag måste se filmen, för 357:e gången eller så. Älskar att barnen till huvudpersonen är döpta efter Carola, Kikki, Lena PH och Anna Book. Såå roligt, det sätter prägeln på hela filmen. Jonas Gardell kan han. Ni har väl sett den? Livet är en schlager? Om inte måste ni bara göra det.
Hur som helst. Lägg bubblet på kylning och blås upp ballongerna. Nu köööör vi!!!