Ett mer passande liv
Så kom då den där dagen, den som är den allra första på året, den där dagen när allt känns lite nytt, men nya blanka sidor att fylla. Den där dagen när många av oss har olika förväntningar, stora som små på vad som komma skall. Någon kanske till och med, liksom jag, har förhoppningar på ett mer passande liv?
Så här…
Jag har en helt underbar familj, med mycket värme och kärlek. Den består av två vuxna barn, en dotter på 29 och en son på 23 som lämnat boet och byggt egna. Sen har vi en tonåring på 16 som flyttade hem igen i höstas efter hockeyäventyr och skola på annan ort under hela högstadiet. 23-åringen har även förärat oss med en flickvän som vi håller mycket av. Sist men inte minst har jag en bonusson som snart fyller tonåring. Han är lika mycket mitt barn som mina egna. Bonussonen har som ni kanske listat ut en pappa, som är min make och stora kärlek.
Allt väl så långt, det är egentligen bara ett problem. Varken jag eller min man är några vinterälskare och lik förbannat bor vi i ett av norra Europas mest snösäkra och kylslagna landskap, nämligen Härjedalen.
Alltså…varje gång jag påminns om detta, det vill säga varje morgon från början av november till mitten av mars, undrar jag om vi är riktigt kloka. Först kommer novembermörkret och när man nästan vant sig och på nåt vis ändå accepterat att nu är det så här, det finns värre saker. Då jäklar kommer snön och kylan och sen är man djupfryst tills vårsolen börjar värma nånstans i mitten av mars. Till råga på allt krävs det att man ska fungera lika fullt ut som under en varm sommardag och egentligen vill jag bara gå i ide. Den här kroppen, som nu hunnit bli 51 år, stretar emot allt mer för varje år och skriker JAG VILL INTE!!!
För några år sedan gjorde vi en investering och köpte oss en lägenhet i Costa Blanca. Innan hade vi semestrat i staden Torrevieja och förälskat oss i klimatet och det såå mycket lugnare tempo som helt automatiskt bara är där nere. Det bara är så att det man inte hinner den ena dagen kan man göra nästa dag. Manjana-mode och jag älskar det.
Maken har redan ett jobb som han kan utföra vart som helst på jordklotet. Han kan egentligen ha sin webbyrå och fotostudio i en liten väska och jobba där han sätter ner den. Min plan under det här alldeles nya året är att hitta en lösning där även jag kan lämna landet under den allra mest mörka och kalla perioden. Jag börjar med att starta den här bloggen, eftersom jag älskar att berätta med hjälp av det skrivna ordet.
Och nåja, det må vara kallt och mörkt i Härjedalen men det är otroligt vackert här, under alla de fem årstiderna, så räkna med en hel del blandade pärlor i den här bloggen från lite varstans där jag sätter ner min väska, både i Sverige och Spanien. Däremellan blir det lite om livet som det är, som det var, som det blir och som det borde vara, en dag i sänder liksom.
Välkommen att hänga med!