Nyårslöften och självscanning
Förr i tiden envisades jag med att börja ett nytt liv varje 1 januari. Då skulle det ändras och fixas och börjas med träning av något slag, som jag i ett svagt ögonblick hade övertalat mig själv att jag tyckte var roligt.
Allt gick som på räls fram till min födelsedag den 10 januari, sen var det kört. Sen fick min sockerberoende hjärna övertaget igen, för på födelsedagen äter man ju kakor och tårta, det är sen gammalt. Eftersom min hjärna triggar nåt helt galet på socker räcker det med en kaka och en bit tårta, sen är det igång. På nolltid har både kakor och tårta gått upp i rök, läs hamnat i min mage. Mer om det i många inlägg framöver eftersom det är en del av mig.
För några år sedan, typ vid 40 ungefär, då när man lärt känna sig själv lite bättre, då ändrade jag strategi och blev mer avslappnad vid årsskiftet. Tog det lite mer med en klackspark eftersom jag visste att jag redan hade ett rätt så bra liv och inget att klaga på. Glömde bort allt vad nyårslöften hette. Vid 51 års ålder är det bara ett ord eller möjligen ett ord som beskriver vad som för någon är en lyckad satsning i början av året, för nån en livsavgörande förändring eller också en flopp.
Jag har haft många floppar vad gäller nyårslöften genom åren, phu, minns inte ens vad jag lovade. Men jag har haft desto fler framgångar under resten av året. Ja, för allt behöver ju nödvändigt inte ske i januari, när snön oftast ligger meterdjup och termometern visar allt mellan -15 och -43 grader Celsius här i Härjedalen. Det går liksom inte att röra sig fritt utomhus alla dagar, det är för kallt helt enkelt. När jag fyllde 16 år var det -43 grader hemma på Äggen och typ ingen kunde komma på mitt kalas. Det är den kallast uppmätta födelsedagen under min livstid. En liten parentes för att ni ska förstå hur det kan vara.
Nä, bättre att ta det lilla lugna under den kalla och mörka perioden för att sedan veva igång i takt med vårsolen tycker jag. Jag har äntligen förstått att min kropp och knopp vill ha det så, på lite sparlåga liksom. Var sak har sin tid och det är så mycket enklare att lyckas när kroppen har vaknat efter vintervilan. Under tiden tar jag det lilla lugna på lediga stunder under filten, med fötterna i min fotmassageapparat, med massagekudde, vibrationsplatta , yoga och serier.
Passar då på att få lite vardagsmotion genom att gå till och från jobbet de dagar jag jobbar i Sveg. En lagom promenad på ca 40 minuter. Än har det inte varit mer än -18 så det har gått riktigt bra.
Men det här med nyårslöften då. Det kan faktiskt vara så att jag har ett litet löfte ändå. Inget värre och inget som kräver någon större uppoffring egentligen. Jag MÅSTE börja självscanna på affären. Vet inte hur många pangerbjudanden som fått namnet ”SJÄLVSCANNINGSPRIS” jag tvingats gå förbi för att jag inte börjat för länge sen. Nä, nu är det verkligen dags att börja hänga med i utvecklingen. Skämt å sido, jag kan om jag vill, ibland är startsträckan lite väl lång bara. Jag har liksom gått i mina egna fotspår in på affären. Provar att gå liiite bredvid eller kanske lite framför och ser hur det går. Jag tänker även göra en liten scanning på mig själv för att se om jag är helt nöjd eller om något behöver justeras.