Ibland hamnar man på flyguppvisning i San Javier

Söndagsutflykter är något vi ofta ser till att göra när det är möjligt. En av söndagarna under vårens vistelse i Torrevieja åkte vi till San Javier på flyguppvisning.

Vi hade sett vilken tid det började och de var punktliga. Prick klockan 11 kom första fallskärmshopparna seglande ner mot marken och avlöstes av helikoptrar av olika slag. Tror det var polis, ambulans och räddningstjänst som visade upp sina fordon. Ytbärgare såg vi också skymten av.

Efter en stund såg vi några flygplan långt borta som kom åt vårt håll och sen var det liksom igång på riktigt. Det ena planet efter det andra gjorde akrobatiska tricks, det ena mer omöjligt än det andra. Fantastiskt ändå hur det går att göra med ett flygplan. Efter ett tag blev det lite för enformigt för min del. Tänkte att nu räcker det väl, nu har vi ju sett de där tricksen flera gånger.

Vi hade läst på lite dåligt inför eventet och hade ingen aning om vad som skulle ske och när. Till slut frågade vi en tillsynes inbiten spansk flyguppvisningsentusiast, hur länge han trodde det var kvar. Det visade sig att det var då själva finalen skulle ske, med de stora planen i de stora formationerna. Tre olika grupper återstod.

Kära hjärtanes, tänkte jag. Det var förmodligen årets hittills varmaste dag den där dagen och vi hade redan stått i tre timmar med blicken konstant upp mot himlen. Ja, man vill ju inte missa nåt liksom.

De tre avslutande formationerna var magnifika, riktigt snyggt uppträdande må jag säga. Vilka otroliga konster i så stor grupp, den största innehöll hela nio plan. Otroligt imponerande. Ja de mindre planen var också jätteduktiga men det hade kanske räckt med ett par såna och inte hur många som helst.

På kvällen läste vi i spanska medier att ett av singel-planen hade kraschat med en gam på vägen hem till sin flygbas och att piloten omkom. Såå tragiskt och jag som hade gnällt om att det blev långtråkigt. Usch, jag hade så dåligt samvete sen och har fortfarande. Jag ska aldrig mer gnälla att nåt är långtråkigt. Aldrig! Kan inte låta bli att tänka, tänk om han hade gjort ett trick mer eller ett trick mindre så kanske han inte hade kraschat.

Förutom oss två så var det runt 180 000 personer till som såg showen runt om i området. Det var liksom ingen liten tillställning vi hamnade på den där söndagen.

Vi avslutade söndagsutflykten med en god paella vid havet i La Mata. Jag brukar ju inte äta ris på grund av stärkelsen som jag inte riktigt tål, den ställer till oreda i den här komplicerade kroppen. Men ibland bara måste jag ha en riktigt god paella, jag älskar paella.

Det var svårt att fånga planen på bild men Morgan hade förstås filmkameran med om ni vill hänga med på flygshow på Costa Blanca.