Jag och måttbandet, min nya kompis

Det är ju intressant detta med vad som händer när man hoppar över socker och stärkelse. Ja för allt med stärkelse i, blir ju också socker i kroppen. Det kanske funkar för många att äta lite pasta eller majs ibland, eller bröd, potatis eller lite ris, men inte för mig.

Sen den dagen jag började mäta mig för drygt två månader sedan har jag krympt 6 centimeter runt bysten, 4 centimeter runt midjan och 3 centimeter runt stussen. Totalt har det nu blivit drygt tre månader som sockerfri. Behöver jag skriva hur skönt det känns och hur stolt jag är över mig själv?

Men Herre Guuud vad hon håller på, kanske ni tycker. Ja, jag håller på och jag tänker fortsätta med det för just nu mår jag sååå mycket bättre än jag gjort på flera år. Jag vill att fler ska må sååå mycket bättre och därför vill jag dela med mig av mitt sockerfria liv.

Jag har för ofta inte varit på rätt ställe rent fysiskt för att må helt bra de senaste åren, det vet jag nu. Jag har helt enkelt ägnat mig åt tröstätning, det är vad jag har gjort, för att orka och för att stå ut.

Man lär sig hela tiden och sedan jag fyllde 50 för drygt ett år sedan, har känselspröten utvecklats något helt enormt. Jag känner liksom direkt när det inte är bra och vart jag behöver ändra på saker och ting. Svårt att förklara i ord och ännu svårare att sätta ord på själva känslan, det närmsta jag kan komma är...BEFRIANDE!!

Jag hade tänkt motionera och träna mera under våren men det har jag faktiskt inte haft tid med. För första gången i hela mitt liv känner jag heller ingen stress över det. Det får bli det som blir, när det blir. Jag tar hand om mig genom att "bara" må bra just nu, helt avslappnat och utan måsten. Mitt enda måste är att vara sockerfri, det är det enda. Allt annat blir bra helt av sig självt.