Landat i den svenska lunken
Då har vi vevat igång den svenska lunken med jobb, vardag, festlighet och ledighet i en lagom blandning. Jag har ju typ världens bästa jobb så jag har faktiskt längtat lite efter det när vi varit i Spanien. Skönt att ha det så och inte tvärt om. Så har det också varit ska gudarna veta, har det mycket hellre som nu.
Flygresan gick bra den här gången också. Det har faktiskt inte bekommit mig så mycket de senaste gångerna. Annars har jag haft en låååång period med flygångest, just nu håller den sig dock i schack. Och, kommer den tillbaka kommer jag att fortsätta trotsa den som jag alltid har gjort, för jag tänker fortsätta att uppleva världen.
Väderleken här i Härjedalen har inte mycket sol att bjuda på just nu. Prognosen hotar med regn och gråmulet i tio dagar framåt och jag är extremt glad för att vi fått Medelhavssol i 18 dagar. Oss är det verkligen inte synd om, även om jag faktiskt frös riktigt ordentligt härom morgonen när jag knallade till jobbet vid 06-tiden. Skulle ha haft halsduk och mössa, så kallt ven det om öronen. Tänkte inte på att kolla termometern innan jag gick, så jag får skylla mig själv, +6 grader ändå, i mitten av juli, det hade ju kunnat vara värre. Men, det är så det är här, sommaren går inte riktigt att lita på.
Härjedalen har ändå sin charm, det går inte att sticka under stol med. Vackerheten är slående här, även utan sol. Det kan vara så att det är jag som har fått men för livet under mina år som cyklande brevbärare. I ur och skur skulle posten ut. Ibland regnade det så mycket så det inte gick att se och posten blev dyblöt trots regnskyddet på väskan.
Det kan vara därför som jag blivit lite känslig och vägrar gå ut när det regnar. Ja, alltså jag kan gå till och från jobbet under ett paraply, en promenad på 35 minuter. Har jag planerat en vandring upp på en fjälltopp blir den däremot inställd just den dagen och ombokad.
Flera år sedan faktiskt. De är väldigt goda så jag lever på minnet av den sista tuggan.
En vacker dag ska jag försöka mig på att baka sockerfria kanelbullar,
har inte riktigt kommit dit ännu bara.
Nog om detta. Nu ska jag göra en insats för hembygden och min älskade hemby Äggen, som har musikfest nu på lördag. Ni vet såna ideella eldsjäls-aktiviteter som är livsnödvändiga för småbyarnas överlevnad. Mitt bidrag blir hembakade kanelbullar. Hoppas det ska smaka!