Höstvistelsen i Torrevieja är till ända. När klockan ringer vid 03 imorgon söndag, är det dags att åka mot Alicante och planet som ska ta oss till Sverige. Det blir sista flyget på ett tag. Vi har nämligen bestämt oss för att bila genom Europa den närmaste tiden.

Äntligen fick vi till ett besök på den romerska teatern i Cartagena. Den har stått på listan länge nu. Teatern, som upptäcktes så sent som 1988, är en av de mest imponerande och välbevarade romerska ruinerna på den iberiska halvön. Den anses idag vara ett av de viktigaste arkeologiska fynd man hittat i Spanien.

Äntligen Spanien igen. Nu har vi varit här i Torrevieja i drygt en vecka. Som jag har längtat efter vårt alldeles nya kök som vi knappt hann använda när det blev färdigt i våras, innan det var dags att åka till Sverige igen.

Årets sista lite längre sväng fick bli en tur till Småland innan vi satte punkt för svenska road trips 2024. Vi var ju till Småland tidigare i somras, men då kom ovädret och satte stopp så vi fick lämna Store Mosse och Åsnen till ett senare tillfälle. Därav två resor till Småland. Inte gjorde det nåt, så himla mysigt och fint där nere ju.

Ny madrass till Teslan och vi jobbar och gör utflykter om vartannat.

Vi åker runt och samlar på Sverige på olika vis. Nationalparker, Hälsingegårdar och Världsarv står på agendan och jag njuter av varje sekund. Jag älskar verkligen att få uppleva och dela med mig av allt. Jag är nog en typ av nomad innerst inne. Ja fast utan djur då och med modern, fast ändå rätt enkel livsstil som säger att det ena aldrig behöver utesluta det andra.

Som jag har längtat efter att få besöka Skåne. Även om själva resan gick ut på att checka av de tre vackra nationalparkerna som finns där nere, fick vi så mycket bonus efter vägen.

När sommaren sätter guldkant på tillvaron…

Årets första vattenfasta blev av tidigare än det var tänkt. Brukar inte fasta på vintern när det är kallt eftersom man lätt blir frusen under tiden. Men…jag hade inget val.

Julen blev inte så sockerfri som jag hade tänkt men det blir den ju typ aldrig. Märker av mina snedsteg i form av onda fingrar och fötter, diffusa symtom av smärta vartsomhelst i kroppen, vattenansamling, uppsvälld mage, sjuklig trötthet på grund av dålig sömn och dimmig hjärna som inte riktigt vill tänka klart åt mig.

Nu har vi varit hemma i Sverige och Härjedalen drygt en vecka. Hemresan från Arlanda blev en lång och snöig historia. Vi tänkte på riktigt ta in på hotell efter vägen, vi var riktigt trötta efter en tidig morgon och flygresa.

Sitter och funderar över vad som hänt sedan jag skrev sist. Tur jag har kamerarullen att bläddra tillbaka i för att uppdatera mig. Massor av jobb har det varit men däremellan har vi haft söndagsutflykter i både ur och skur.

Sen vi kom till Sverige har det gått i ett enda kör här. Började med några nattpass på jobbet och sen blev det sommarlovsfest och bröllop. Vi brukar alltid samla familjen vi har här i närheten för fest när det äntligen blivit sommarlov.

Som jag tidigare berättat, äter jag enligt Anna Halléns ACT ALP och delar upp näringsämnena enligt vissa tekniker.

Tänk att det har gått 40 år sedan jag fick mitt livs idol. Ja, några till har kommit och gått genom åren. Några har stannat i mitt hjärta, gjort avtryck på olika sätt men ingen, absolut ingen som Carola.

Det var i Falun jag för 52 år sedan såg dagens ljus för första gången. Mamma och pappa bodde i Avesta vid den tidpunkten och då bar det iväg till Falun när det väl var dags.

Tre veckor har passerat och själva teknikerna går nu av sig självt. Det är ett lätt sätt att leva på, bara man ser till att det finns en blandning av protein, grönsaker, rotfrukter och fett hemma.

Som jag berättat tidigare har jag börjat samla på nationalparker. Jag vet inte om det går att få en bättre naturupplevelse på ett bräde än att vistas i en sån.

Vi drog iväg för att möta våren i Garphyttans nationalpark.