Vart tog tiden vägen?

Sitter och funderar över vad som hänt sedan jag skrev sist. Tur jag har kamerarullen att bläddra tillbaka i för att uppdatera mig. Massor av jobb har det varit men däremellan har vi haft söndagsutflykter i både ur och skur.

Vi drog iväg till Pilkalampinoppi. Herregud vad jag har varit nyfiken på den vägskylten längs E45 mellan Sveg och Orsa som man passerat hundratals gånger genom åren. Nu åkte vi dit, svängde av och åkte en mil rakt in i Orsaskogen.

Efter en stund längs mysig grusväg skymtade vi en flaggstång och en stuga uppe på en bergstopp. Det var brandtornet på berget Pilkalampinoppi och min nyfikenhet kunde stillas. Så himla fint ställe. Man kunde åka bil nästan hela vägen. De sista kanske 3-400 metrarna uppför berget fick man ta sig fram till fots. Väl värt varje steg.

Nästa tur gick till Nipfjället och Trollvägen i Idrefjällen. Regnet hängde tungt den dagen men vi drog iväg ändå. Ska man låta sig hindras av vädret får man inte mycket gjort. Sällan det är perfekt liksom. Själva Trollvägen var ju en upplevelse i sig. En synvilla gör att det känns som man rullar baklänges i uppförsbacke. Jätteskum känsla.

Vi hade tänkt knalla upp på Lillnipen, men medan vi parkerade bilen rullade dimman in och vi fick lägga ner de planerna. Eller snarare skjuta fram dem till en annan gång. Området där Nipgubben bor är väldigt vackert så det blir en tur dit igen, det vill säga när vädret tillåter en vandring med utsikt inkluderat.

I söndags hann vi bara med en liten söndagstur mellan två nattpass. Vi köpte en varsin sallad, tog med brassestolarna och åkte till Mosätts naturcamping vid Svegssjön. Att sitta vid en strandkant, höra vågorna klucka och bara vila blicken mot horisonten, låta tankarna komma och gå. Ofta behövs inga stora utsvävningar för att alla sinnen ska få sitt. Ibland räcker det med ett par mil så är man framme.

Annars då. Sist vi hördes åt jag min kost enligt ACT ALP, det har jag frångått nu och äter återigen min kost lowcarb. Upplever att lymfsystemet fick sig ett välbehövligt omhändertagande under tiden med ACT ALP så det var det väl värt. Längtan tillbaka till mitt ordinarie sätt att äta blev allt större så nu äter jag "som vanligt" igen, det vill säga lågkolhydratkost.

En utflykt till kommande söndag är inplanerad. Den får ni höra om nästa gång.

Morgan hade med filmkameran till Trollvägen om ni vill få några rörliga ögonblick därifrån.