Vilken start på sommaren...

Sen vi kom till Sverige har det gått i ett enda kör här. Började med några nattpass på jobbet och sen blev det sommarlovsfest och bröllop. Vi brukar alltid samla familjen vi har här i närheten för fest när det äntligen blivit sommarlov. I år blev det bonus på deltagarlistan eftersom även mer långväga familjemedlemmar kom resande inför bröllop. Ååå vilken härlig helg vi fick och vilket bröllop när lillebror fick sin vackra Malin. Vilken kärlek, glädje och vackerhet och vädret kunde inte varit bättre, möjligen lite svalare. Haha!

Sommarlovsungarna blir större och större. Alex och Vincent värda ett långt och härligt sommarlov.

Herr och fru Pedersen sa ja till varandra vid det vackraste av fäbodbröllop.

Midsommarhelgen bestod av extrajobb och vi hann även med att fira pilbröllopsdag, 9 år som gifta och 10 år som förlovade. Tänker tillbaka på den dagen vi förlovade oss, i en roddbåt i Central Park, New York. Vi hade med en liten flaska med skumpa som vi försökte smyga med. Det gick inte så bra, det blev världens smäll. En groda hoppade all världens väg medan vi försökte göra oss så osynliga som vi bara kunde i en liten roddbåt. Gick inte heller så bra. Men allt annat gick hur bra som helst.

Nyförlovade på Times Square i New York, 21 juni 2013.

Nygifta herr och fru Grip i Svegs kyrka, 21 juni 2014.

Jösses vilken start vi fick på den svenska sommaren. Sen vi kom från Torrevieja har det i stort sett varit spansk värme hela tiden. Det har mest varit jobb för min del de senaste veckorna, så jag har inte kunnat njuta fullt ut av någonting den erbjudit så här långt. Handen på hjärtat hade min hud fått nog av spansk sol, så jag har gärna hållit mig undan. Det har inte varit ett dugg synd om mig. Skulle väl vara de ljumma sommarkvällarna då jag skulle vilja njuta av, men jag får passa på att fånga det som fångas kan vid lediga stunder.

Midsommarmat och bröllopsdagsvickning hann vi med mellan jobbpassen. Blommorna jag fick på bröllopsdagen står fortfarande vackra på köksbordet, maten är uppäten och vinkaraffen är tom.

Hur går det med min 52-årstrots då, kanske ni undrar. Jo men det har börjat ordna upp sig faktiskt, åtminstone i skrivande stund. Äter mina näringsämnen enligt ACT ALP:s upplägg och har bara avvikit vid förra helgens bröllop, då det serverades tårtbuffé, brorsan är bästa kompis med konditorn, ja så ni fattar ju. Lite godis på grund av trötthet när jag kört för hårt och lite för mycket vin som gör att man liksom tappar fokus. Ja, lite glass blev det också, mest för att trotsen inte hade släppt riktigt. De två sistnämnda är mina största utmaningar. Älskar både glass och vin.

Magen har protesterat vilt under den här perioden då jag varit trotsig ska ni veta. Jag ska hjälpa den på traven för återhämtning och tillfrisknande med en saltvattenflush, bara jag hittar nån glugg. Det är ju liksom inte bara att hälla i sig 1,5 liter saltvatten och sen gå till jobbet, om ni förstår vad jag menar. Nä, då är det toaletten som gäller de närmaste två timmarna, minst.

Även fast vi är i Sverige just nu så är tankarna väldigt mycket i Torrevieja. Den stundande köksrenoveringen skapar funderingar och det får nog bli så att Morgan åker ner någon gång under sommaren för att träffa byggfirman ännu en gång. Det är en hel del som behöver ses över igen och vi vill ju att det ska bli så perfekt som möjligt när vi lägger ner så pass mycket pengar på den här renoveringen. Jag får stanna hemma och jobba och längta efter mitt nya kök som kommer att stå färdigt i november.

Bjuder på några bilder från två nyfunna playor där man kan vistas i lugn och ro, utan att vara rädd att peta någon i näsan med stortån. Playa Moncayo, som ligger en kvart med bil från Torrevieja. Bilden till höger är från en av playorna på La Manga. Lite längre att åka, typ sju mil, men så värt det nån gång ibland. Kommer man från Norrland är sju mil i bil ingenting. Några klipp på Morgans Youtube-kanal får ni också hänga med på om ni vill.

https://www.youtube.com/shorts/UYm-PDvaMoc

Hoppas ni har en fin sommar och njuter det som njutas kan, när ni kan!!

Föregående
Föregående

Vart tog tiden vägen?

Nästa
Nästa

När man hamnar i 52-årstrotsen