Hur mår jag egentligen?

Jo det ska ni få höra nu. Den 21 april drog jag igång med vårstädning av kroppen. Eller helrenovering är nog en bättre benämning. Jag började med att städa tarmen men en saltvattenflusch och därefter en vattenfasta i fyra dagar. Det låter kanske elakt att bara gå på vatten, men faktum är att för den här kroppen är det mer elakt att äta fel.

Ett fat fyllt med skurna grönsaker.
På T2-dagen är det bara grönsaker med inslag av frukt till middag, då kan det se ut så här.

När jag väl hade städat klart ville jag inte stöka till, så då drog jag igång med det speciella sättet att äta på där man delar upp näringsämnena enligt ett speciellt schema, ACT ALP enligt Anna Hallén. Det kanske låter krångligt men efter en vecka går det liksom av sig självt.

Ketobollar på ett fat.
En T1-dag är det fett till lunch och då blir det oftast ketobollar.

Idag går jag in på vecka 3 av 12 i vad man kan kalla en kurs i att äta ACT ALP. Efter 12 veckor kommer lite nya moment och tekniker in, men det tar vi då. Nu är det just nu som gäller och en vecka i taget.

Hur mår jag då? Några reflektioner jag lagt märke till är bland annat att svullnaden i kroppen har formligen runnit av. Min kropp sväller nämligen och samlar på sig vätska vid minsta lilla av fel kost. Hyn har blivit ren och strålar mer. Håret har blivit bättre. Stelheten och småvärken i händer och fingrar har försvunnit. En härlig pigghet har börjat göra sig påmind. Fokuset har blivit enormt mycket bättre. Min hjärna hamnar i så kallad hjärndimma vid fel kost. Kroppen frågar efter vatten på ett helt annat sätt, vilket gör att jag dricker mycket bättre och får i mig det vatten jag behöver. Sömnen har blivit otroligt mycket bättre.

Jag kan bara komma på tre negativa reflektioner om man nu kan kalla dem negativa. Egentligen ser jag dem som positiva eftersom jag vet att kroppen är i en avgiftningsfas som ger förkylningssymtom, huvudvärk och en mage som krånglar lite. Vis av erfarenhet blir det dock alltid så när jag städar kroppen. Det är bara i en övergångsperiod och går att leva med. Förkylningssymtomen höll bara i sig någon dag och huvudvärken är också borta nu. Magen har inte riktigt hunnit med i svängarna och är inte van att äta så mycket grönsaker som jag gör nu. Får den bara lite tid på sig så kommer den att gå som en klocka inom en snar framtid. Det är jag ganska säker på.

Ja, så ligger det till och en sak är såå klar. Man blir vad man äter. Punkt slut!

Föregående
Föregående

Färnebofjärdens nationalpark - mitt emellan nord och syd

Nästa
Nästa

Vi mötte våren i Garphyttans nationalpark