Mysigaste tiden är nu
Hur gärna jag än vill så räcker tiden inte alltid till. Förra veckan swishade förbi i orimlig fart och blogginlägget fick stryka på foten. Jag hade lovat er en film från badrumsrenoveringen i Torrevieja och den kommer i det här inlägget.
Den här veckan började alldeles lysande med lite små förberedelser inför adventstiden som nalkas. Det var på måndagen. Tisdagen började också väldigt bra, ända tills jag skulle ta en tidig promenad innan jobbet. Tänkte mig inte för och for i backen med en farlig fart, på rumpan. Svor en lång ramsa, klev upp, borstade av all snö, samtidigt som jag tänkte att jag behöver nog gå in och ta på mig mina icebugs. Hann inte ens vända mig om så låg jag där igen. Tur man har lite att landa på. Vinterns första vurpor åsamkade inga större skavanker så det blev en härlig promenad till slut, om än med försiktigare steg.
Väl på jobbet skulle jag gå ett ärende och tro det eller ej men trots icebugs for jag i backen en tredje vända. Den här gången fick knäet ta stryk och sen var det färdiggått på några dagar. Det vara bara att inse att högläge och serier var prioriterad aktivitet. I skrivande stund känns det dock bra igen och livet kan gå vidare i normal takt om än något aktsammare. Det blir vansinnigt halt efter plogbladen nu för tiden.
Adventstiden ja, det är väl ändå den mysigaste tiden på året. Smakerna, dofterna, stämningen, känslan, julefriden. Tiden fram till julafton är ju helt magiskt mysig. Själva julafton är väl också helt okej men det är tiden innan som är min grej. Förberedelsens tid. Jag älskar att planera och förbereda så det har nog sin naturliga förklaring. Med åren har jag blivit lite bekvämare och älskar minimalism. Få antal saker på rätt plats hellre än en många saker överallt, bara för att ALLT måste fram liksom. Det blir för stökigt i mitt huvud och julefriden blir inte som den ska.
Den hemlagade maten är dock ett måste. Det blir ingen jul utan hemgjord sill i några olika varianter, hemgjorda köttbullar, revbensspjäll med ingefära i lergryta och krämig Janssons frestelse med mycket ansjovis. Julskinkan brukar vara godast när man börjar nalla några skivor innan själva julafton, på en hårdbrödmacka med senap och ett stort glas iskall julmust. Hos mor och far har vi en egen liten tradition där vi samlas, alla som kan och har möjlighet, kvällen innan julafton. Då kalasar vi på den så kallade "förskinkan" som oftast brukar ta slut den kvällen. Så har det varit i minst 35 år och det blir liksom ingen riktig jul utan den kvällen, när man får landa i föräldrahemmets trygga vrå.
Det finns ett ord som stavas julstress. Jag har aldrig riktigt förstått innebörden men jag har förstått att många upplever det. Vore jag inblandad skulle jag sätta mig ner, eller varför inte lägga mig ner och fundera över vad som egentligen är viktigt under juletiden. Ta bort några måsten och se vad som händer. Förmodligen ingenting mer än att just DU får uppleva en lugnare och fridfullare jul.
Önskar er en riktigt mysig första advent!