Nu har vi inga barn längre, nu har vi ungdomar i olika åldrar
Det är lustigt med livet. Det har liksom sin gilla gång med olika perioder. Just nu är den här familjen i ett skifte mellan barn och ungdom. Den yngsta familjemedlemmen, Vincent, fyller tonåring, vilket innebär att vi inte längre har några barn i ordets rätta bemärkelse. Nu har vi ungdomar i olika åldrar istället. Visst är det häftigt?! Att få följa barnen in i vuxenvärlden med allt vad som dyker upp efter vägen. En ynnest i sig och ett stoooort, stort ansvar.
Den största uppgiften som förälder är att se till att barnen blir självständiga. Det är min bestämda uppfattning. Ger man dem inte möjlighet att klara sig själv har man satt käppar i hjulen för dem. Viktigt att komma ihåg innan man börjar curla och underminera deras väg. Det finns ju inget roligare när jag tänker efter, än att delegera utmaningar i lagom stora portioner, och sedan se hur de lyckas, steg för steg.
Visst ska man skämma bort dem ibland, men det får vara med måtta och vid speciella tillfällen. Små överraskningar här och där och stora portioner med tillit, värme och kärlek. Däremellan får man lägga band på sig och ta ett steg tillbaka. För man vill ju att de ska lämna boet och kunna klara sig när livet ställer dem på prov.
Det var beställt "vanlig" tårta, bullar och chokladbollar men jag gjorde lite gluten- och sockerfritt fika också. Det är fler än jag som är känslig för gluten. Det blev lättgjorda morotskakemuffins som jag googlade fram receptet till på nätet.