Två månader utan socker
Den 1 februari tog jag bort allt socker i det jag äter. Jag mår aldrig så bra som när jag äter en socker, stärkelse och kolhydratfri kost. Det har gått förvånansvärt bra så här långt och fördelarna är många när själva avgiftningen är över, den kan ta ungefär tre veckor, sen tar piggheten vid. Känslan av att orka hur mycket som helst infinner sig, den är oslagbar och nästan euforisk. Även om man blir trött framåt kvällen efter en lång arbetsdag, så finns det hur mycket energi som helst medan man är igång.
Det är ju uppdelat i tre olika "nivåer" det här med sockerintag. Socialt bruk, där man klarar att äta en chokladbit och sen är det bra. Har alltid undrat hur det går till?! Skadligt bruk, där man äter så pass mycket socker att man i framtiden kommer att få konsekvenser av sitt sockerintag, fysiskt och/eller psykiskt. Sen har vi den värsta av dem alla, beroendet, där man helt tappar kontrollen över sitt sockerätande. Mer om detta kan man läsa i Bitten Jonssons bok, Sockerbomben i din hjärna. Finns även som ljudbok, vilket jag föredrar.
Biokemin i min hjärna är medfödd och inget jag kan styra över. Däremot kan jag välja att leva på ett sätt som gör att jag inte triggar igång sockerberoendet. Minns när jag som liten åt sötsaker tills jag kräktes. Om jag inte hittade något annat sött kunde det bli sockerbitar eller söt hostmedicin. I smyg förstås, jag visste ju att det inte var okej. Sockerkakssmet var en annan favorit. Det värsta jag visste var potatis, i vuxen ålder har jag funderat på om det var så att jag helt enkelt inte skulle äta det redan från början. Jag sväller och får ont i kroppen av stärkelsen i potatis, majs och ris. Vetemjöl är en annan bov som ställer till enorm oreda i min kropp.
På köpet när man tar bort sockret kommer även viktnedgång. Även om jag slängt vågen för länge sedan så känner jag ju att kilona liksom smälter bort nu. Jag har ett måttband som jag mäter byst, midja och stuss med en gång i månaden och centimetrarna försvinner en efter en. Det finns absolut inga nackdelar med att ta bort sockret och istället ge min kropp och framförallt min knopp vad den behöver. Protein, fett och låååååååångsamma, väldigt få kolhydrater.
"Ja men jag har ju sett att hon dricker vin" Ja, jag dricker vin ibland och det är ingenting som triggar igång min sockerberoende hjärna. Om jag nån gång ibland har varit på riktigt partaj och drabbats av baksmälla, ja då får jag passa mig. Då skriker hjärnan efter allt tänkbart som jag inte ska äta. Ni anar inte hur bråkig den kan bli. Då får jag ladda upp med mycket fett så det blir tyst.
En annan fördel är ju att när man inte lägger ner hundratals kronor på godis och glass varje månad kan man unna sig "må bra saker" istället. Till exempel kan man fixa fötterna så att de är redo för sommaren.
Nu kör jag vidare mot ännu en sockerfri månad.