Sommar och hängmattor som förvandlas till friluftshattar

I början av sommaren, eller redan i våras, började tankarna att snurra kring en hängmatta att lata sig i ute i trädgården under lediga stunder. I takt med att sommaren pågått nu ända sedan den skulle ha börjat, har tankarna blivit alltmer bleka. Inte för att jag hade tänkt mig en färgglad hängmatta, gillar mer de som är lite romantiskt vita. Det räcker med att följa väderappen för att förstå att det inte är något hängmattsår i år.

Jag var nog ganska trött igår efter tre 14-timmarspass på fyra dagar och glömde stänga av larmet på telefonen innan jag somnade. Vaknade därför kl.04.30, lagom till VM-finalen i diskus som visst pågick för fullt i radion. Jag har ju knappt hunnit uppfatta att det pågår ett VM i friidrott där borta i USA och nu var jag nog en av de första i det här landet som fick reda på att det inte blev någon VM-medalj för de svenska kastarna. Perfekt att jag hade klockan på ringning.

Idag byter jag rad på mitt sommarvikariat och går på nattschema några veckor, hoppas att Friidrotts-VM har något spännande att bjuda på även då, när jag redan är vaken. Jag är ju faktiskt ganska sportintresserad egentligen, har bara inte hunnit med.

I takt med att tankarna på hängmattan har falnat har de sakta men säkert övergått i en tanke på att skaffa en friluftshatt, en som funkar i alla sommarväder. Den växte sig allt starkare häromkvällen när vi var ute i hällregnet för att gå till ett av våra vackra vattenfall här i Härjedalen. Solen sken hemma i Sveg när vi åkte men bara en mil uppöver mötte vi regnet. Vi trotsade det och fortsatte.

På väg ner i ravinen och Sångbäcksfallets botten.

Det var nog meningen. När vi väl tagit oss ner i ravinen till Sångbäcksfallets botten, sprack det upp och solens strålar strilade genom den täta och regnvåta granskogen. Alltså, det var sååå vackert, som i en sagovärld.

Sångbäcksfallet omgivet av trollskog och bäcken som fortsätter att porla förbi.

Sångbäcksfallet ingår i det lilla äventyret som kallas "Finn fem fall" kring Vemdalen-Hede-Klövsjö. Det ligger ganska precis mittemot infarten till Storhogna, längs väg 315. Lätt vandring fram till rastplatsen där man kan grilla om man vill. Det hissnade faktiskt lite innan jag gav mig iväg neröver. Där finns välgjorda trätrappor med räcke och några "hållplatser" om man behöver stanna till. Tur och retur är det ca 1 km från parkeringen bredvid vägen.

En kaffe i en träkåsa i en trollskog vid ett vattenfall. Sämre kan man ha det.

Det är något med vattenfall som faller mig väl i smaken och nästa utflykt är redan inbokad. Övriga fall i det lilla äventyret är Mittåfallet, Rändåfallet, Fallmoran och Fettjeåfallet. Till det sistnämnda har vi varit tidigare, men dit kan man gå hur många gånger som helst. Ska bara skaffa en friluftshatt först, som skyddar mot både sol, vind och vatten.

Det är sant det där som han sjunger, Lennart Hagvall. "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen..."