Söndag och härlig road trip

Dagarna går så fort här. Ännu en helg till ända och nu har vi ingen mer helg här den här gången. Känns ändå lättare att åka hem hem när jag vet att vi snart kommer hit igen, då med grabbarna. Missförstå mig inte, jag är väldigt bra på att trivas där jag är just för stunden och se livet från den ljusa sidan.

Igår söndag fick vi hänga med vänner på en road trip. Jag bara älskar ju såna! Eftersom vi inte har någon egen bil här just nu, blir det extra roligt att få komma iväg. Kände mig som ett barn på julafton när jag vaknade. Vi visste bara vilken tid vi skulle åka, inte vart. Såå så spännande!

En kopp kaffe.
Gott med en kopp kaffe vid strandpromenaden i El Campello.

Strandpromenaden i El Campello.

Resan gick norrut, mot Altea via El Campello, för ett stopp och en kaffekopp vid havet. Att bara få vara! Vi åkte längs med havet hela vägen i totalt ungefär 1,5 timme, så fin natur och vackra vyer. Alteas gamla stadsdel stod som en prydnad där på en bergstopp med havet nedanför, som en tavla. Ja, vart man än vände sig såg man ett motiv likt en tavla. Otroligt vackert!

Och vilka fina kläder jag såg utanför de små butikerna i de små gränderna. Jag visste väl det, att det skulle serveras kläder nu när jag kommit över tröskeln till shoppingen. Haha! Jag kunde dock inte bestämma mig för något i all hast, men nu har jag en bild framför mig, så de plaggen kommer att dyka upp på fler ställen.

Vi satte oss på torget vid kyrkan, Plaza de la Iglesia, för lunch i sån där atmosfär ni vet, som man drömmer om när man tänker på Spanien, sol och semester. Jag hittade tyvärr ingen riktig måltid på menyn som var bröd och pastafri och som passade för mig. Det fick bli tapas med skinka och ost och lite vitt vin, så pass att jag stod mig tills vi kom hem igen.

När vi hade myst färdigt och fotograferat åt alla håll och kanter, kom chauffören på att vi skulle åka ytterligare 15 minuter norrut, till Calpe. Jag jublade inombords. Ytterligare en pärla vid Medelhavet med den mäktiga och branta klippan, Ifach. Man kan ju inte låta bli att undra hur allt hamnade där det hamnat. Vi kommer återvända till både Altea och Calpe för att strosa omkring. Det här med de gamla städerna, de små gränderna, det historiska, antika, färgerna och helheten. Inget annat än underbart!

Penon de Ifach i Calpe.

Tidigare har vi fått följa med en annan av våra vänner på en utflykt söderut, mot La Manga och Portman. Det var innan den här bloggen föddes, men minnena finns kvar och bilderna, så det passar bra att skriva om när jag får "spanienlängt", tänker jag.

Minnena är många, glömmer aldrig när vi drog iväg med vår gamla S40 och åkte genom Europa och ner till Torrevieja, med de två yngsta grabbarna där bak. Det måste jag också berätta om, det blir nog en serie i flera delar. Haha!

Det sista vi sa innan vi somnade efter söndagens utflykt var "Vi bara måste ju köpa en bil!"

Föregående
Föregående

Simsala deluxe

Nästa
Nästa

Torrevieja, kärlek på så många sätt