Sonfjället - Nationalparken på hemmaplan
Den sjätte nationalparken i samlingen blev Sonfjället här på hemmaplan. En härligt solig söndag i september med hög och klar luft åkte vi mot Hedeviken och Nyvallen där vi utgick ifrån.
Det började ganska bra med en vandring runt familjeslingan på 2,5 km genom björk och granskog. Men handen på hjärtat, det var inte vad jag hade längtat efter när jag tänkt mig en dag på Sonfjället. Vi hamnade där eftersom Morgan är helt vansinnigt rädd för björnar. Därför behövdes en kompromiss för att få med honom. Familjeslingan kändes tryggt!
När vi väl hade gått i skogen, utan minsta lilla utsikt, lyckades jag övertala honom att gå åtminstone en liten bit på leden mot Lillfjället, 1,2 km upp. Egentligen hade jag verkligen ingen ork på grund av en stressituation jag hamnade i för någon vecka sedan, som tog exakt all energi ur både huvud och kropp. Men ett steg i taget tog jag mig uppåt. Jag var så fokuserad på att andas och flytta fötterna så jag missade att svänga in på rätt led. Morgan var nog också i en annan värld och missade den han med.
Vägen uppför ravinen vi gick i var rejält brant och jag var på väg att ge upp ungefär varannat steg. Slets mellan att sätta mig och åka på rumpan ner och det fick sluta hur det ville, eller kämpa på för att nå utsikten. Morgan kämpade också på och en bit upp började han känna av en gammal hockeyskada i knäna som han inte har känt av på typ 30 år. Men han vägrade ge upp trots ”knivhugg” vid varje steg.
Efter en stund kom en kvinna gåendes nedför, vid sidan av ravinen, liksom där leden går, ja alltså där vi skulle ha gått. Hon kom med en glad överraskning att vi inte hade långt kvar, ”men ta leden upp” tipsade hon oss. Vi lämnade ravinen och vips gick ju allt mycket lättare.
Efter pärsen uppför ravinen satte vi oss för att hämta andan en stund innan vi fortsatte. Då kom en liten tjej skuttandes emot oss på väg ner och undrade om vi inte skulle till toppen. Hon tyckte nog att vi var lite konstiga som satt där och vilade när vi var så nära målet. Ja för målet fick bli Lillfjället, att fortsätta ända upp på toppen av Sonfjället var inte att tänka på denna dag. Vi var glada att vi tog oss ner igen med hälsan i behåll. Lillfjället bjöd på vacker utsikt det med och med tanke på att vi bara skulle ha gått familjeslingan, känner vi oss mer än nöjda så.
Sonfjället i Härjedalen är en av Sveriges äldsta nationalparker och har skyddats sedan 1909. Nationalparken täcker en yta av cirka 103 kvadratkilometer och bergsmassivet når en höjd av 1276 meter över havet. Det är känt för sina natursköna omgivningar och sin unika biologiska mångfald. Här finns en mängd djurarter såsom ren, älg, björn och rovfåglar som till exempel kungsörn. Området har också en rik kulturarvshistoria i form av gamla samiska kultur- och renskötseltraditioner. Det finns fornlämningar som vittnar om människors närvaro i området genom historien.
Här nedan kan ni se en video från besöket i Sonfjällets nationalpark.