Svårigheten med sockerberoendet när livet blir tröttsamt och sorgligt

Allt var frid och fröjd ända tills covid-19 slog ned som en blixt från klar himmel. Sedan jag bestämde mig för att återigen börja leva ett sockerfritt liv, med start den 1 februari i år, gick allt bra. Ja ända till torsdag den 1 september gick allt som på räls. Sen hade jag så ont i halsen i tre dagar så det enda som gick att svälja var glass. Det bedövade det onda och stillade hungern, ja för hungrig var jag trots att jag låg däckad.

När alla andra symptom försvann efter fem dagar stannade tröttheten kvar. En helt galen trötthet som också medförde ett heeeelt sinnessjukt begär efter socker för att orka existera, åtminstone för stunden. Lägg sedan till sorgen efter en liten person som betytt så ofantligt mycket. Total kaos inombords.

Jag har gjort mitt allra bästa för att hitta lösningar och få tyst på sockerjävulen. Det har lyckats 9 gånger av 10, ibland har jag dock fallit pladask. Har ändå tagit mig upp rätt fort och in på rätt spår med min trygga och sockerfria kost.

1 gång av 10 har det dock gått käpp rätt åt pipsvängen. Då har kroppen stretat emot medan hjärnan gått själv in på affären och raka spåret till godishyllan. Sen har den frossat som själva den tills magknipet inte vetat några gränser. Ett sånt anfall kan beskrivas ungefär som en kidnappning av hjärnan. Efteråt gör hela kroppen ont, värk i lederna, hjärtklappning, illamående och i det närmsta helt omöjligt att sova normalt om natten. Sen kommer tröttheten tillbaka och allt blir som en ond cirkel.

Nu har det gått en månad sedan jag blev sjuk. Tröttheten kommer fortfarande i vågor helt oanmäld så jag kan inte göra annat än att försöka ta hand om mig på bästa sätt. Vila, pyssla om mig och inte ha några som helst prestationskrav på mig själv. Det som blir det blir, resten får vara. Nöjd med varje sockerfri dag som går, kör jag i diket må det vara hänt men jag försöker ta mig upp så fort som möjligt.

Tacksamheten över att vi snart ska åka till vårt andra hem i Spanien några veckor är större än den någonsin har varit. Miljöombyte, sol och värme kommer att göra magi för den här genomtrötta kroppen och ledsna själen.

Föregående
Föregående

Inget särskilt, bara några rader

Nästa
Nästa

Finn fem fall - ett trevligt äventyr