Teslatur med Titanic i sikte
Det började som en skakning på nedre däck...första raden i Michael Wiehes berättelse om hur Titanic gick sitt öde till mötes den 15 april 1912, då hon försvann ner i Nordatlantens mörka vatten.
När jag tänker efter var det Michael Wiehes "Andraklasspassagerarens sista sång" som första gången gjorde mig uppmärksam på att Titanic funnits. Jag var 7 år när den spelades på radion. Jag lyssnade på låttexter redan då och det var något så gripande i den där texten, något tragiskt och vemodigt och melodin var så fin, tyckte jag.
Då förstod jag inte omfattningen av tragedin, även om mamma och pappa berättade. Det var långt senare jag fick klart för mig själva vidden av händelsen. Och när storfilmen Titanic kom 1997, fick man ju en slående hint av hur dygnen ombord var på detta fantastiska osänkbara skepp, under hennes första och sista resa.
Titanic the exhibition finns just nu i Sundsvall och jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag inte hade tagit chansen att ta del av den när den är så nära. En alldeles lagom dagstur från Sveg ut till kusten. Morgan behövde inte heller fundera länge på mitt förslag om att åka dit, trots att vi nyss landat efter en lång resa från Spanien dagen innan.
Har ni möjlighet, ta er till Sundsvall och Gärdehov, utställningen är såå fantastiskt välgjord och berättarrösten som följer med i lurarna, runt hela resan ombord, berättar med sån inlevelse. Jag har varit i Gärdehov tidigare, då som hockeymorsa, med en av sönerna på isen. Det var spännande då med fast på ett helt annat sätt. Så snart man kliver ombord på utställningen, glömmer man bort att det är en ishall till vardags. Man glömmer bort tid och rum. Det är så tyst, vackert, högtidligt, spännande och känslosamt.
Morgan tog förstås med sig filmkameran, vilket resulterade i en liten film. Varsågoda!