Dags att byta hem igen
Så var det dags att tacka Torrevieja för den här gången. Det blev precis så som jag tänkte mig där i februari, när kylan bet sig fast som bäst och snön liksom skymde sikten med sin ihärdighet. En alldeles lugn och bekväm vistelse med lite lagom av allt. Jag känner mig nöjd, utvilad och full av energi igen. Det var lite dåligt med det på slutet, innan vi kunde åka.
Nu blir det hem och jobba, jobba, jobba några veckor och sen åker vi ner igen. En rolig överraskning dök upp häromdagen. Min dotter Frida kommer att vara här med oss några dagar då. Det ska bli så himla roligt och härligt att få vara tillsammans nästan hela familjen.
Det blir vår första midsommar här nere. Hemma hemma brukar det typ vara kallare på midsommarafton än på julafton och innan pandemin lovade jag mig själv att aldrig någonsin fira midsommar i Sverige ett enda år till, med täckjacka, mössa och inlindad i myggnät, eller nä, knottnät. sånt med mindre hål i. Året därpå blev det den varmaste och finaste midsommaren sedan 1972. Man blir ju full i skratt.
I Spanien firas inte midsommar som i Sverige, här firar man sommarens ankomst med La noche de San Juan, en festival som firas på stranden med eldar, magi, nattbad och ritualer. Det blir spännande att se hur det går till.
Det blir bra för kropp och själ att vistas här lite oftare nu när jag inte sitter fast i något jobb utan styr själv över min tid lite mer. Det bästa jag gjort för min egen del, att helt enkelt säga upp mig. Tack som faan, Jessica!!
Hasta pronto!! Ses snart!!