Hundra dagar utan socker
När jag börjar fundera över min prestation att ha varit sockerfri i hundra dagar får jag nästan lite panik. Tänk om huvudet, ja alltså ni vet sockerdjävulen som bor i mitt huvud, plötsligt får nån konstig föreställning om att...
"Nu har du ju klarat hundra dagar utan drogen. Nu kan du väl sluta med det där tramset och börja leva som vanligt igen. Nu kan du väl unna dig glass eller en chokladkaka, som du brukar." Jag riktigt ser hur han står där med socker-banderoller och hoppar och skriker, påhejad av sina polare så att det ska ta lite mer, lite bättre.
Puh, tyst, tyst, tyyyyyyyst. Näe, han ska inte få komma till tals. Jag kör på utan socker och börjar så smått tänka att det är det sockerfria sättet som nu är mitt nya vanliga sätt. Tidigare var det vanliga sättet en låda glass på två liter och gärna en chokladkaka på det, en stor förstås, eller en påse smågodis. Efter det, extrem magknip, helt utanför denna värld och sjuklig trötthet som följd.
Hundra dagar utan socker känns lite overkligt med tanke på de mängder med socker som jag tidigare belastade min kropp med, tänker på vilket jobb den har gjort för mig. En sak är helt säker, jag hade ätit mig sjuk om jag hade fortsatt.
Jag tänker också att allt hänger ihop. Om inte livets alla delar är i samklang är det lätt att det blir fel. Och om dimhjärnan (den som kommer när sockerknarkandet får pågå) får härja helt okontrollerat, då blir det inte många rätt beslut som tas. Den blir till slut kidnappad av sockerdjävulen och sen blir det svårt.
Tacksamheten över att jag kom i kontakt med yogans värld för mer än femton år sedan är stor. Där kan jag hämta den kraft som behövs nu. Även om jag inte utför yoga så ofta som jag skulle vilja så kan jag leva den. Låter ju hur flummigt som helst för nån som inte har yogan i sitt liv, men läs på. vetja. Läs Malin Berghagens böcker, "Yoga - Ett livsval" samt "Yoga med Malin, min kropp, min själ, mitt andetag". Hon har fler böcker också, Malin är en av de klokaste kvinnor jag vet.
Hundra dagar utan socker hörni. Jag kör på mot nästa hundring och håller horisonten rak.