I glädje och sorg...
För bra precis ett år sedan kom ABBA med den där överraskningen som man väntat på sen man var liten. Jag var 11 år när de 1982 slutade att spela och göra musik ihop. Innan dess trodde jag att de skulle finnas för alltid. Att leva utan ABBA fanns inte i min världsbild.
När de så 40 år senare, i september förra året, släppte sina nya låtar, fick jag total ABBA-feber. Lyssnade och sjöng med, dansade, grät och skrattade om vartannat här hemma i köket. Tänkte att det går inte att känna en större musikalisk eufori än att få höra sina barndomsidoler i dessa magnifika nyproduktioner.
I samma veva släpptes nyheten om en konsert med avatarer, eller ABBAtarer, som skulle sättas upp i London. Morgan anmälde oss till förhandssläppet av biljetterna och nån dag senare hade vi platser. Vilken förväntan som startade där och då.
Fjärilar i magen fick en ny dimension. Jag har kommit på mig själv flera gånger det senaste året att ha det så snart jag tänkt på den stundande konserten. Konserten som i skrivande stund är upplevd och i djupt och tacksamt minne bevarad. Men alltså, snälla!! Det var verkligen helt overkligt och sagolikt bra. Euforin visste inga gränser, jag stod där på "dance floor" och jag var 11 år igen. TACK!
Vi hade några fantastiska dagar i London, en stad helt i vår smak. Inga problem heller att leva sockerfritt. Vi kommer tillbaka!
Senaste dagarna har varit overkliga på annat vis. Livet kan verkligen ändras snabbare än vi kan ana och glädje förvandlas till oro och sorg. Längre än så kan jag inte sträcka mig, men vill att ni ska veta att det är en sorgesam tid just nu. I sorg kommer alltid ord till mig och liksom ber om att få komma på pränt. Så även den här gången.
"När andetagen tar slut och tystnaden blir den nya och helt overkliga verkligheten. När det där glädjespridande leendet släpper taget om anletsdragen och händernas värme svalna. Med ro i själen är hon redan på väg, hon var för speciell för den här världen."