Sockerfri spontantripp till vårt vackra grannland i väst

Livet är för kort för att slarvas bort. Det är så sant som det är sagt. Man måste helt enkelt se till att uppleva det som upplevas kan, medan tider är. De flesta av oss har väl någon form av bucket list undanstoppad i gömmorna. Många saker behöver ju inte vara så långt borta som man kan tro heller. Trollstigen till exempel. Varför i hela friden har jag inte varit där tidigare? Nä, det skulle dröja 51,5 år innan jag kom dit.

Trollstigen fotograferad från utsiktspunkten. En av de mest fantastiska platser.

Trollstigen ligger ganska exakt 50 mil från Sveg där vi bor, det tar 7 timmar att åka. Börjar man i tid är man framme till lunch. Hur svårt kan det vara? Vi gjorde slag i saken häromdagen och drog iväg. Bokade en enklare stuga på en camping alldeles intill Trollstigen. Tog med all mat och dryck vi kunde tänkas behöva under vistelsen och bara njöt av detta vackra landskap som Norge levererar. Det behöver faktiskt inte kosta en förmögenhet att ta en semestertripp på några dagar.

Själva Trollstigen går liksom inte att beskriva, den måste bara upplevas. Likaså nationalparken som ligger en bit bortanför Trollstigens utsiktspunkt. Vi åkte och bara njöt av omgivningen och höll på att glömma bort att vända. Det var så vackert så vi blev helt trollbundna. Vi fotade och filmade så klart, så en film får ni med från vår lilla vistelse bland höga berg och djupa dalar.

Ja, Trollstigen måste upplevas, det kan jag inte hjälpa er med. Däremot tänkte jag tipsa er lite om hur jag planerade maten som så klart var sockerfri. Morgan fick också hänga med på den matsäcken, annars hade det blivit så mycket olika.

Vi åkte vid 8-tiden hemifrån och vid lunch var det dags att ladda Teslan i Alvdal. Då passade vi på att äta. En varsin mattermos med chili con carne och low carb-macka med ost. Såå gott! Mattermosarna är det bästa köpet på länge. Vi är ju ute och åker en hel del och det finns verkligen pengar att spara, dessutom vet jag att jag har ätbar och sockerfri mat. Såå himla tryggt! Lite fika hade vi med också förstås. Kaffe och sockerfria chokladbollar.

Väl framme njöt vi av ett glas rött vin bland de höga bergen och den dramatiska känslan som kom av dimman som drog in. Till middag hade jag skurit upp fläskfilé som kryddats med vanlig grillkrydda från Santa Maria, utan socker. Jo man tackar! Fram med grillen och potatissalladen jag hade gjort iordning någon dag innan. Kall potatis fungerar bra för mig, en del av stärkelsen omvandlas till resistent stärkelse, vilket gör att det tar lång tid för kroppen att bryta ner. Kall potatis bidrar även till en rikare och hälsosammare tarmflora. Jo jo, jag har lärt mig saker genom åren.

Till lunch uppe på Trollstigen dagen efter hade jag packat med hembakad lchf-pizza och sockerfri pizzasallad. Vädret var helt sagolikt den dagen så vi kunde sitta i solen och njuta av vår picknick. Vi hade bekymrat följt prognosen som sa 70-90 procent risk för regn, men det ändrades snabbt till helt perfekt foto- och filmväder. Tänk att vi hade sån tur.

Till lunch på hemvägen hade jag köpt varmkorv med 75% kötthalt att värma och stoppa i mattermosen. Jag brukar försöka ha minst 75% på korv, annars är risken stor att det är för många tillsatser som sedan ställer till det för mig. En regel är att innehållsförteckningen ska vara så kort som möjligt på allt. Kort och gott!!

Ja men vad äter hon till frukost då, kanske ni undrar. Svaret på den frågan är enkel. Jag äter inte frukost. Mitt första mål mat för dagen är vid lunch så det blir en periodisk fasta på ungefär 16 timmar för min del. Det mår min kropp allra bäst av. Undantaget när jag har jobbat vaken natt. Då måste jag äta något litet för att kunna somna på morgonen. Morgan däremot äter frukost så till honom hade jag packat ner kokta ägg. Några kylklampar åkte med förstås som höll maten kall under resan, krångligare än så behöver det inte vara.

Följ mig gärna på instagram @bloggare_jessicagrip, där delar jag med mig av min sockerfria vardag i stories och bilder från utflykter och road trips i flödet.

https://www.youtube.com/watch?v=s8S3TYdv5sQ

Föregående
Föregående

I glädje och sorg...

Nästa
Nästa

Äkta tantsaker kräver ett eget museum