Vildmarksvägen runt - en tur att minnas
Vildmarksvägen, denna natursköna väg som sträcker sig genom vildmarken i Jämtland och Lappland. Hela vägen runt är ca 50 mil lång och passerar genom fjäll, skogar och sjöar. Porlande bäckar, mäktiga vattenfall och färgprakten i september, en grym upplevelse helt enkelt om man vill ta del av den svenska vildmarken.
Vi startade i Strömsund och åkte mot Gäddede för en första övernattning på campingen där. På vägen dit gjorde vi ett par avstickare till ett minnesmärke från andra världskriget och Hällingsåfallet går ju inte att missa. Jösses vilket fall rakt ner i kanjonen.
En liten gullig stuga för 350 spänn väntade på oss i Gäddede och det blev grillning och mys innan det var dags att krypa ner i en varsin slaf.
Nästa dag bar det, efter laddning av Teslan i Gäddede, iväg mot Stora Blåsjön där vi hade bokat in oss på hotell med trerättersmiddag. Lite lyxigare än en pytteliten campingstuga. Men vad vore livet utan kontrasterna liksom? Det ena behöver aldrig utesluta det andra, som jag brukar säga.
Innan vi checkade in, hann vi med ett besök vid Brakkåfallet samt till i Ankarede och den samiska kyrkstaden där. Den enda kyrkstaden i Jämtland som fortfarande är i bruk. Så fint med alla kåtor i olika nyanser av grått i den höstfärgade omgivningen och älven som rann förbi.
Ett stopp för kaffe blev det också där ute i vildmarken innan vi körde mot Hotell Stora Blåsjön. Vackert beläget med utsikt över sjön. Åker ni Vildmarksvägen måste ni bara ta in där. De två väninnorna som driver hotellet, står för all service själva på ett otroligt välkomnande och genuint sätt. Framåt kvällen serverades en fantastisk trerättersmiddag som vi hade bokat i hotellpaketet.
Dagen därpå var det dags för vägens kanske största höjdpunkt, sträckan över Stekenjokk. På vägen dit passerade vi vackra Gaustafallet bara en kort promenad från vägen. Ni vet jag och vattenfall.
Vädret var tyvärr inte med oss riktigt över Stekenjokk. De regntunga skyarna hängde stundtals ända ner i marken och den hårda blåsten gjorde det inte bättre. Vi får helt enkelt åka dit en gång till om vi vill se vyerna i all sin storhet.
Vägen fortsatte förbi Klimpfjäll och en avstickare till ännu en kyrkstad, denna gång i Lappland där Fatmomakke kyrkstad ligger. Det är Lapplands enda levande kyrkstad och vid midsommar är där stort firande.
På väg mot Vilhelmina passerade vi Trappstegsforsen. Här rinner Kultsjöns vatten ner, trappsteg för trappsteg. Man kan nästan tro att det är konstgjort men helt och hållet format av naturen själv. Där blev det medhavd lunch med utsikt över fallet.
Vi hade tänkt oss en utsiktspunkt efter vägen men dimman låg tät när vi passerade infarten till Stalonberget så vi valde att fortsätta mot Vilhelmina och hotellet för natten. Där blev det eftermiddags-spa och senare middag med utsikt över Volgsjön.
Söndag och dags att styra kosan hemåt. Vi tog oss en sightseeing runt Vilhelmina innan vi körde söderut och ett laddstopp i Dorotea. En avstickare bjöd på helt magnifik utsikt från Tåsjöberget. Så fick vi lite inslag av milsvid vidder ändå på vår rundtur. Lunchmiddag på restaurang i Strömsund fick avsluta Vildmarksvägen innan det var dags för de 30 milen hem till Sveg.
Det finns så mycket att se efter Vildmarksvägen så jag tror vi åker ett varv till. Har hört att det blir en helt ny upplevelse om man åker åt det andra hållet. Och Stekenjokk vill man ju liksom uppleva, utan dimma, regn och hård blåst.
När vi åkte i mitten av september hade många ställen efter vägen hunnit stänga för säsongen. Men vi hade mycket matsäck med oss för att kunna stanna där andan föll på och för att hålla nere kostnaderna. Kontrasterna igen. I Klimpfjäll hade affären iallafall öppet. Där hade de läsglasögon till Morgan som lyckades tappa bort sina nånstans på Stekenjokk.
Jag fångade några av alla ögonblick med mobilkameran och här nedan finns en video från vår rundtur.