Vårtröttare kan ingen vara
Håhå jaja. Den här vårtröttheten ändå. Det är bara att inse att den kommer en gång om år och det är omöjligt att värja sig. Många jag följer i sociala medier upplever detsamma och det känns på ett sätt bra att inte vara ensam. Lätt hänt att tro att det är nåt fel, det kan inte vara normalt att vara så trött. Men tro mig, det är fullt normalt och det går över. Det är bara att sänka kraven så länge och göra det bästa.
Jag är oändligt tacksam att jag snart får byta miljö och vistas vid Medelhavet en stund. Även om det bara blir en kort sväng den här gången så kommer det att göra mig gott. Sol och värme kommer att lägga sig som balsam och smälta in för att göra nytta på djupet.
Den här gången åker vi ner för att fixa med lite praktiska saker. Ventilation ska installeras, det ska mätas för markisen som ska installeras på terrassen vid nästa resa, i slutet av maj och en firma kommer och ska titta på köket som ska renoveras i höst. Det ska bli så jäkla skönt att få ordning på de här sista prylarna nu, så vi sedan kan åka ner och vistas utan en massa måsten och stök.
Vi har haft lägenheten i sju år nu och under åren har listan betats av allt eftersom. Det har tagit lite tid. Först har vi bott in oss för att veta hur vi vill ha det. Sedan har vi gjort nåt i stort sett varje gång vi varit där. I höstas kunde vi äntligen köpa en bil att ha där och det har varit en önskan länge, länge.
Förra veckan besökte vi Röros marknad för första gången. Ett äventyr som stått på upplevelselistan sen jag var liten men som aldrig blivit av. Vi har inte alls långt till Röros härifrån Sveg så det blev en lagom dagstur. Så himla mysigt, som i en saga.
Morgan hade med sig kameraväskan så det blev så klart en film om ni vill hänga med till mysiga Röros en sväng.